Dagen blev inte som planerat.
På morgonen, stressad till tåget så lyckas jag slita loss en knapp från min kappa. Oooj, vad farligt tänker ni nu då, och jaa vad farligt jobbigt det är, så är det bara.
Sen har jag gått omkring med världens illamående och yrsel, så till slut, så åkte jag hem och vilade upp mig.
Hemma möttes jag av små glada tillrop (ja, inte från katterna, utan från Andreas). Vi gick och vilade en stund innan han skulle åka till jobbet. Jag råkade ju SJÄLVKLART slumra till en stund och tänkte att det gör ingenting om jag sover lite.. Mm.. sova.. lite. Tro fan på att jag vaknar för en timme sen, runt halv 11.
Japp, grattis Erika.
Låt oss jämföra med studentbilden här ovanför. Mitt humör var totala motsatsen. Men det hade ju sett vackert ut att vakna med det uttrycket. Tänk vad härligt.. tänk..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar