Det var mycket nyss. Fram tills i onsdags. Fullt ös, medvetslös. Får man slappna av efter det? Nej, då ska man köra ca 11 mil hem till helvetet, för att sen gå upp svintidigt och jobba och prestera. För att sen ta en cpigt jobbig bil och köra hem dom där 11 milen. Vara hemma ca 19.30. Kånka upp tjocktv på 30 kg ensam. Slappnar av. Känner för att skrattgråta. Inser att i morgon så har man lektion halva dagen. Har hört ryktas om att värsta feta läxan väntar. Sen roadtrip till Borås. Ska bli kul. Kommer bli galet trött. 30 mil fram och tillbaka. Dör död döden. Och hemma ser det ut som fan. Mögliga gamla matlådor. (Vet inte om dom är mögliga, vågar inte kolla, orkar inte, skrattgråter igen...) Stökigt. Hungriga katter. Mat, mat, mat. Fattig student. Ledsen student. Slutkörd människa... ORKAR INTE!
KRAV, KRAv, KRav, Krav, krav....
Vill bara ta en katt (eller bägge två) och tvångsmysa.
PLUS ++++++++ att jag får dåligt samvete för att jag lämnar kräken ensamma hemma så mycket. Jag vill ju bara mysa med dom. Klappa dom. Se dom sitta och kolla ut genom fönstret. Sova med dom. My precious.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar