ointressant fakta

Mina kissekatters kastrering gick finfint. Vi lämnade in dom 08.50 och fick hämta dom 11.00. Snabbt, enkelt och billigt. Säger jag som fick åka en sväng till Lidköping och sitta och käka frukost med min sötnöt, medans bebisarna fick bli uppskärda och fick sin "kvinnlighet" borttagen. Usch, känner mig så hemsk. Dom låg helt döda i sina burar, helt groggy.

Vi kom hem och ställde in dom i badrummet. Efter bara några minuter hör jag några dunsar. Ninja försökte ta sig ut därifrån, men hon lyckades inte så bra. Hon vinglade sig fram i två steg och sen kollapsa hon på golvet. Halva hon i badrummet, och halva hon utanför. Hon gjorde några tappra försök iaf.
Sen var det Roxies tur. Hon kom precis utanför badrummet innan hon också kollapsade i sitt eget kiss. Åååh, det känns så hemskt. Dom har kissat på sig och kräkts och hållt på.

En positiv grej är ju att dom har sett hysteriskt roliga ut när dom har försökt ta sig runt. Vinglat som ena riktiga fyllon, urgulligt.

Nu har iaf bedövningen och narkosen gått ur, dom kan gå rakt med oj, oj, oj vad ont dom har. Roxie skriker när hon rör på sig. Ninja har inte gjort så mycket ljud av sig. Försökte få i dom lite mat, men den har blivit uppspydd.

Nej, jag förstår att detta inte är kul att läsa, men jag känner mig som världens hemskaste när dom lider så. Men det går över. Och nu behöver dom inte lida när dom löper stup i kvarten.

Kissekattskram, i början när dom inte tålde varandra.

Förlåt, jag var bara tvungen att skriva av mig.

Pusselipuss